Fearthainne – s/t (2009) lördag, Jul 18 2009 

Fearthainne

Amerikanska Fauna är ett av de senaste årens mest intressanta black metal-band. De två släppen Rain (2006) och The Hunt (2007) visade tecken på både vision och stor talang men samtidigt en svårhet att få folk/primal-konceptet att fullständigt hålla igenom hela de entimmeslånga spåren.

De anonyma medlemmarna i Fauna utgör hälften av folk-projektet Fearthainne (iriska för ”regn”) som i likhet med Drudkh (Pіsnі Skorbti і Samіtnosti/Songs of Grief and Solitude) strukit elektroniska element ur visionen helt och hållet till förmån för gigantiska spår av långsam och vacker ritualistisk folkmusik. Spåren från black metal och ambient-scenerna är framförallt strukturell, låtarna följer en stegvis progression där varje tema och stycke får ge plats åt ett annat utan att återkomma i form av vers/refräng. Dubbelalbumet öppnas av ett massivt intro (Awaken) komponerat av Chet Scott — känd bland annat för att skapa drone/doom inspirerat av nordamerikansk indiankultur under namnen Blood of the Black Owl och Ruhr Hunter — som följs av fyra över halvtimmeslånga spår, var och en tillägnade en av fyra hednafestivaler för årstidernas brytpunkter (sommarsolstånd, höstdagjämning osv.).

Med endast enkla medel i form av gitarr, slagverk, violin, hackbräde (ett sorts stränginstrument) och omväxlande kvinnlig/manlig sång (den senare spöklikt påminnnande om Steve von Till) lyckas strävan att frammana de regnvåta skogarna i nordvästra USA utan det blir tråkigt (återigen, varje spår är trots allt +30 min). Till skillnad från tex. Ruhr Hunter så verkar inte estetiken bygga på någon utpräglad ursprungskulturell tradition, utan verkar till största del ha sitt arv från vit americana, vilket gör att primalsymbolismen (”The deer has fallen so that we may live”) känns aningen överdriven snarare än autentisk. Valet att enbart använda akustiska ljudkällor (förutom introt) är desto framgångsrikare och skapar en organisk ljudbild och tyngd som jag ofta saknar i mer ambientbetonade projekt med liknande anspråk. Ändå är det som framför allt annat gör Fearthainne till en unik upplevelse de intressanta kompositionerna, som i sin sparsmakade enkelhet ändå belönar upprepade lyssningar.

mediafire

Annonser

Hej Vinterland måndag, Feb 23 2009 

pdh2597006Efter nedanstående hyllning till Immortal måste jag innan våren kommer bara tipsa om att två låtar från Paysage d’Hivers kommande släpp Das Tor ligger uppe på deras myspace. PdH är också i full färd att återutge hela sin demokatalog på egna bolaget kunsthall, där flera låtar går att ladda ner gratis. Både Ewig leuchten die Sterne och Schnee III komponerades till stora delar under PdHs i mitt tycke bästa period, vilket kanske märks tydligast i den fantastiska violinens återkomst (från spår som Welt aus Eis). PdH har varvat otroligt stämningsfulla black metal-epos med krispiga elektroniska verk (t.ex. Koenig winter) som också är väl värda en lyssning.

Cheers to Metal do Inferno for excellent rips of the two unreleased tracks!

Grouper – Dragging a dead deer up a hill (2008) fredag, Jan 16 2009 

grouper-draggingadeaddeerupahill

Där Groupers tidigare skivor har bestått av drömsk shoegaze med droneinslag är nya Dragging a dead deer up a hill till ytan betydligt mera naken och konventionell. Borta är syntmattor och basborduner och kvar är inte så mycket mer än Liz Harris staplade sångstämmor och gitarr. Bakom den rogivande fasaden finns dock en krypande känsla av oro, en dissonans i struktur snarare än klang, med den ensamma gitarrens lite nervösa anslag som ständig påminnelse. Det är helt vanliga poplåtar, men poplåtar som blivit dekonstruerade kring Liz utdragna sångteman på ett sätt som bitterljuvt återuppväcker och bevarar idealen från Groupers dronerötter.

MyspaceMegaupload

Sunn O))) – Dømkirke (2008) tisdag, Nov 18 2008 

splash2Sunn O))) wasn’t the first to play virtually rythmless music with droning guitars, but they are definitely the most famous, and arguably the cutting edge of the genre today. What is interesting is that the way they push the envelope for their sound isn’t by becoming more extreme and inaccessible. What Dømkirke is a prime example of is how successively adding conventional elements such as (clean) vocals and acoustic instruments to their perfected mauling distortion have created a whole new monster. This latest offering is recorded in the cathedral of Bergen, Norway, and makes use of the church’s resident organ.

Download from rapidshare – buy from Southern Lord

Velvet Cacoon – Nightvines lördag, Sep 6 2008 

The Velvet Cacoon hype machine treads on with this seemingly authentic VC video that was posted on youtube one day ago without a word of it’s existance on any official sites. It is indeed beautiful, but it makes me wonder whether Atropine will be entirely composed of ambient ‘seadrones’ such as this track and Funeral Noir?

Darkspace – Dark Space III (2008) torsdag, Aug 28 2008 

Since this album was rather untimely released in the middle of blossoming spring this year, I made sure I saved some of the Darkspace experience knowing well that revenge, champagne and kunsthall releases are all dishes best served cold under the starry starry sky. For new listeners, Darkspace is an ambient black metal project from the artist behind highly acclaimed Paysage d’Hiver. Evidently, Tobias Möckl and fellow Swiss don’t play around when it comes to band names; where PdH is as wintry as a snowball fight between Abbath and a polar bear, Darkspace is every bit the endless interstellar journey the name suggests.

Few bands can make use of subtlety in the wake of an unrelenting guitar attack the way DS does. Delicate synth flares twinkle on top of soaring tremolo riffs and carpet the more chugging passages nicely. This time less effort also is put into spacious ambient passages of Dark Space II, making III a summation of the previous two releases in more senses the mathematical. I have always seen parallels to 90’s-era Emperor in both Darkspace and Paysage d’Hiver. However, the approach of the latter bands is less baroque and ‘more’ minimalist (you might even say tasteful), but the grand crescendos and high-pitch vocals share a certain identity with Emperor’s early classics. If fans of modern techno are interested in a gateway into black metal, look no further than right here.

homepage

myspace

buy

Download: 1 2

Velvet Cacoon news tisdag, Aug 26 2008 

If we hadn’t already learn to expect the unexpected from Velvet Cacoon it seems that they are indeed coming out with a new release — only one titled neither P aa opal poere p.33 nor Anise royal and not featuring ”2”. The new album will instead be called Atropine (surprise: it’s a drug) and be a 2 cd release. In the vein of the infamous ‘dieselharp’ myth, the band will use drone tracks that were recorded two years ago and has since been buried beneath the earth… An ambient preview track called Funeral Noir was also made available. My tone might be cynical, but the truth is that my faith that the promised olive-flavoured red pill of sedation might actually appear from VC this year is increasing.

Nadja – Long Dark Twenties (2008) and more lördag, Aug 16 2008 

This is another Nadja EP from earlier this year that I think really shows how much Aidan’s vocals add to their music. Long Dark Twenties is one long track featuring muddled singing that brings a soft melancholic atmosphere to the entire piece — similar in many ways to their previous cover of Swans’ No cure for the lonely. Also there is a new track up on their myspace called Alien in my own skin that I highly recommend. Finally, for those not yet convinced of Nadja’s excellence here is an independent ‘tube version of Stays Demons:

Velvet Cacoon – 2 måndag, Jul 21 2008 

A few weeks ago, a preview track of the ever-elusive upcoming P aa opal Poere Pr. 33 album from black metal shoegazers Velvet Cacoon was posted on the Funeral Moon Productions forum by an account allegedly held by bandmember Angela. Now, Velvet Cacoon is a band surrounded by controversy after countless myths, rumours, fake tracks, made-up instruments and well-founded accusations of plagiarism. Coming into 08′ many, including myself, started to seriously doubt whether the promised follow-up to the submerged romanticism that was Genevieve would ever materialize. But lo and behold, the vocals on this track are indeed identical to their previous releases, and the track is the murky excavation of oceanic depths that VC have always have been fond of but this time there’s some more maturity, and a great riff of course.

Download ”2”
Download Genevieve